Varför LCHF?
Jag tänkte berätta lite om maten jag äter, som kallas LCHF och hur jag kommit dit. När jag var 13 år gammal förlorade jag min mamma. Jag mådde så dåligt, att maten var det enda jag kände jag kunde njuta av och kunde se fram emot. Men det gick för långt. Inpå vintern samma år vägde jag 78 kg (jag är 1,75 cm) och det trivdes jag inte alls bra med. Jag anser inte att det är fel eller att man inte är fin för det, men personligen mådde jag väldigt dåligt på grund av detta. Min syster som är några år äldre hade samma problem fast några år tidigare, och hon hade använt viktväktarna och gått ner ca 10 kg. Jag provade detta och körde hårt på det, och efter ca 1 år vägde jag 70 kg. Men jag kom inte längre, och mitt humör var aldrig speciellt bra. Jag gick alltid hungrig och var jämt sugen på något sött. Enligt viktväktarna som jag använde då innehöll frukt inga POINTS och därför åt jag mängder av frukt på dagarna för att hålla mig någorlunda mätt. Jag kunde äta upp till 20 frukter per dag!
.
Fram tills den 14 november 2010. Då brast det och jag orkade inte mer, jag trivdes inte alls med mig själv och det spelade ingen roll hur mycket jag än kämpade, jag gick inte ner det jag ville.
Då fick jag hjälp av min pappa som berättade om en arbetskompis som alltid hade varit ganska stor, men slutade tvärt att äta kolhydrater och åt istället mycket protein och fett. För mig lät det så främmande och som en extrem bantningsmetod, det ville jag inte ge mig in på. Jag ville bara äta normalt, precis som alla andra och kunna vara smal i alla fall. Men eftersom jag var så ledsen bestämde jag mig, med pappas hjälp, att ge det en chans.
Och det var så gott. Jag minns att vi under den första veckan åt mycket lax med skagenröra på. Mycket skagenröra dessutom, och jag njöt så sjukt mycket. Jag hade inte ätit en droppe fett på mer än ett år. Maten bestod av t.ex. lite mager kyckling och ris. Inget fett över huvud taget, för det var ju det man blev tjock av? Jag trodde aldrig att jag skulle gå ner någonting på att äta så här.
.
Men så vara efter 1 dag var det 0,5 kilo mindre. Och det bara rasade och på ca 4 veckor hade jag tappat 4 kilo. Livet var så mycket bättre.
.
Sedan denna novemberdag har jag hållt fast vid denna livsstilen. Jag har en vikt och en kropp som jag stormtrivs med, och jag kan njuta av mat. Jag kan äta mycket, tills jag är mätt och behöver inte oroa mig för att gå upp.
Jag äter vanligtvis 3 gånger per dag, men jag går aldrig hungrig däremellan och jag tappar aldrig humöret på samma sätt som innan, mitt blodsocker håller sig jämt på en jämn nivå.
Jag skulle aldrig någonsin gå tillbaka till livsstilen som jag hade innan, med pasta, bröd och ris och sådana saker. Jag gillade det då, men nu skulle jag aldrig äta det frivilligt!
.
.
Jag rekommenderar LCHF- livsstil till alla som vill gå ner i vikt eller bara vill må bättre. Ha ett jämnare humör, hålla sig längre på sina måltider eller helt enkelt bara njuta mer av livet. Det blir såå mycket godare!
.
Kram
Kommentarer
Trackback
